Snart är det dags för terminens utvecklingssamtal. Och i år kommer de att genomföras på ett annorlunda sätt på min skola, åtminstone på högstadiet där skriftliga omdömen inte längre är ett krav.
Till utvecklingssamtalet kommer vi mentorer, trots bristen på skriftliga omdömen från de olika ämnena, komma förberedda med pedagogernas samlade bild av eleven och elevens egna syn på sina färdigheter. Hur då? Jo, i arbetslagen (som består av 3-4 klasser) ska varje enskild elevs förmågor diskuteras, ev med Göran Svanelids "the Big 5" som underlag. Sedan kommer mentorerna att enskilt samtala med sina elever och förbereda dem för utvecklingssamtalet. Många lärare kommer dessutom låta eleven vara samtalsledare under det 30 minuter långa utvecklingssamtalet.
Och självklart kommer alla möten med kollegor, elever och elever samt föräldrar att dokumenteras i form av minnesanteckningar. Dokumentationen undkommer vi inte helt, för det är svårt att hålla allt i huvudet.
Ungefär en vecka innan samtalen kontaktas föräldrarna, för att se om det är något mer som ska förberedas inför utvecklingssamtalen; t.ex en betygsfråga eller någon social problematik.
Vid ett möte i början av denna termin tryckte rektorerna på att den formativa bedömningen är vad som ger mest för eleverna. Den ska vi arbeta med dagligen, som ett naturligt inslag i undervisningen. Den ska få mer fokus i stället för omdömesskrivningen och det ska klart och tydligt framgå hur eleven kan nå nästa steg i sin utveckling. Med utgångspunkt från denna riktlinje, kom kollegor i personalgruppen med förslaget om dessa nya typer av utvecklingssamtal och efter ett par dagars funderande hade vi även rektorerna med oss. Fantastiskt! Jag tror att det här kan bli riktigt bra.
-Posted using BlogPress from my iPhone
